Bildstenar

Rikvide gravfält är ett av Gotlands största gravfält. Det är inte utgrävt och en golfbana har utvecklats över en del av gravfältet. Utan att det gjorts några aktiva grävningar eller andra aktiva försök att finna lämningar efter äldre tider så har man ändå snubblat över, och kan emellanåt inte undgå att i socknen se lämningar efter forntiden. Bland annat har man hittat bildstenar från alla perioder som sten använts att ge meddelanden på. Smiss heter gården i anslutning till Rikvidefältet på höjdryggen mellan havet och Närsåns lågland. Bosarve ligger strax intill medan Mickelgårds och Hallute ligger lite lägre invid ån.
Ormkvinnestenen GFC10261, Smiss 3
Denna sten är en av de mest välkända bildstenarna och alldeles ensam i sitt slag. Den tolkas ha en fruktbarhetsbetydelse och har kanske haft en roll i någon slags fruktbarhetsrit. Ormar som ju ömsar skinn kan kanske ha uppfattats ha ständigt ett nytt liv. Stenen tros vara från perioden 400-600 e Kr. Den finns utställd i bildstenshallen i Gotlands Fornsal. Den är omskriven av bl a Sune Lindquist 1955 i Gotländskt Arkiv, av Arrhenius/Holmqvist 1960 i Fornvännen och Greta Arwidsson 1963 i tidskriften Tor. En replik av stenen finns idag uppställd strax väster om Kvännkveiar, vid Hallbjärs stora hollandare.
Bildsten med skepp och fåglar SHM484:77, Rikvide
Detta är en bildsten från perioden 500-700 e Kr. Skeppet är lätt att förstå, om än man undrar varför båtens för och akter tecknats så höga och varför seglet är så litet. Men fåglar återkommer på andra stenar. Vad betyder de? Stenen är ca 60 cm hög och finns på Historiska museet i Stockholm.

Bildsten med skepp och cirkulära sköldar SMH11521, Smiss 1
Detta är en oskadad bildsten av tidig vikingatida typ. Två män tycks strida och där den ena skyddar en lite mindre, yngre?, son? Skeppet är ordentligt tecknat med roder och snedstag för mast, rutorna i seglet kanske visar de hopsydda tygstyckena. I halvdunkel torde stenen se rätt skrämmande ut med de övre sköldarna som ögon och båtskrovet som gap. Stenen är 125 cm hög och finns på Historiska museet i Stockholm.
Bildsten med ryttare till häst GFC1874, G92, Bosarve
Detta är en sten med bilder och runskrift på båda sidor. Den föreställer på ena sidan en ryttare till häst och en liggande man som tycks höja ett horn. På baksidan ser man dekorativa slingor förenade med det s k iriska kopplet. Utefter ytterkanterna på båda sidor löper runinskrifter. Stenen är från vikingatid och finns på Gotlands Fornsal.
Fragment av en bildsten SHM16724, G93, Hallute
De här bitarna av en bildsten visar bl a fötterna på en häst och en ryttare men också runskrift. Fragmenten finns på Historiska museet i Stockholm.
Sten med runinskrift  SHM15050:2, G94, Mickelgårds
Detta är en sen bildsten med slingor och ett iriskt koppel. Den är från vikingatid/tidig medeltid. Den kanske snarare borde kallas runsten. Stenen är 62 cm hög och finns på Historiska museet i Stockholm.

Slipskårestenarna

Slipskårestenarna har hittats i Hamngården i Närs socken. Det finns ca 3600 slipskåror på hela Gotland och än idag är forskare inte säkra på vad de verkligen är. Den förste som uppmätte och beskrev dessa stenar, var Hallutesonen och professorn H Munthe. Han besökte platsen i När 1933 tillsammans med lic. B Söderberg. Bonden K. Häglund Rovalds, visade runt dem i Hamngården och resultatet blev Munthes avhandling om 6 av slipskårestenarna. Den finns tryckt i boken ”Gotländskt arkiv 1934”. Munthe citerar i sitt arbetet ”I skog och mark finner man stundom stora stenar, merendels af gråsten och ävfen av kalk med två, tre tums djupa rännor eller fåror, som gå längsåt hvarandra tvärs övfer stenens något släta yta; dessa refflor kunna ibland vara fem, sex, åtta nio stycken och äro vanligen två eller tre tum breda. — Man säger att våra förfäder i dem slipat sina svärd — eller ock att draken i dem skurat sitt gods. — Troligen hafva dessa stenar blifvit begagnade att på dessa slipa våra förfäders stenvapen och flintredskap, som man kallar ”Thors-kilar”, och som på Gotland finnas talrika fastän aldrig af landets sten eller kalk.” Arbetet kompletterades därefter av Eric Oxenstierna från Riksantikvarieämbetet, och 1939 gjordes en sammanställning över 9 funna exemplar, d. v.s. det antal bearbetade block som vi nu kan se. K E Gannholm Burs utförde 1973 sin undersökning av området i Hamngården. Det var svårt att nå alla stenar, men krypande och huggande lyckades de så småningom hitta rätt. I sin bok ”Slipskårestenarnas Gåta” som kom ut 1974, har Gannholm avbildat och beskrivit blocken nr 3 och nr 8 efter nogrann uppmätning.

Bronsåldersväg

Uppe på Alvar Leire går en bronsålderväg, Gotlands äldsta synliga landsväg.

Raukar & Fossiler

Närplattan
Petter Närstrand byggde upp Smiss gård 1900-1902, då han i samband med storskiftet var tvungen att flytta från gården. Han bröt kalksten som byggnadsmaterial. Bland den sten som bröts fanns en rejäl, kvadratmeterstor kalkstensplatta mellan 4 och 20 cm tjock. Plattans ovansida var täckt av mycket väl bevarad fossil, huvudsakligen sjöliljor från de siluriska ekelagren som avsattes för ca 415 miljoner år sedan, då den gotländska landmassan låg nära ekvatorn.
Hustrun till handlaren i När, Hanna Krokstedt, syster till geologen Henrik Munthe, fick syn på plattan och ordnade så att den kunde köpas av Riksmuseet för 2 riksdaler. Lektorn vid läroverket i Visby, Mattias Klintberg, hörde talas om fyndet och betalade Petter Närstrand 10 riksdaler i förskott för att han skulle leta fram fortsättningen på plattan. Inga ytterligare fynd gjordes dock. Ryktet säger att en ännu finare platta kan vara inmurad i grunden på boningshuset på Smiss.
Plattan finns än idag på Naturhistoriska riksmuseet i Stockholm med en avgjuten kopia på Naturmuseet i Visby.
Mer om plattan finns att läsa i Geologiskt forum nr 31 år 2001.