År 1570 ägdes gården av Olof. År 1653 fanns det två bönder, Mickel och Olof. Där Mickel och hans efterföljande Jakob och Mickel Jakobsson bodde kallades för ”stora Hallbjänne”, medan Olof Perssons del kallades ”lilla Hallbjänne” eller ”lillstuas”. Vid 1701 års uppmätning var Nils Mattsson på ”lillstuas” och Mickel Jakobsson (1662) gift 1693 med Cristin Olofsdotter från Hägdarve 110 AN (1671) på ”stora” brukare av varsin hälft. Vid olika tillfällen under 1700-talet är det dock bara en bonde på Hallbjänne. Åren 1737-39 delades dock gården upp i tre likvärdiga parter. Ända fram till 1850 var Hallbjänne och Bomunds i Hammaren utposterna åt nordost i När socken och nästan all bebyggelse på dessa hemman låg inom ett litet område. Därför blev förstörelsen så stor när den största brandkatastrof som någonsin drabbat När inträffade natten mellan 18-19 augusti 1834. Alla uthus och ladugårdar på tre Hallbjänne- och tre Bomunds-parter brann ner liksom brygghus, källare, bodar mm samt en manbyggnad på Bomundsparten.